Det sitter i vårt DNA

En gång i tiden blev Mölle känt som en plats där man vågade göra saker lite annorlunda. Idag är Kullahalvön en plats för hav, natur, mat, kultur och människor som tycker om att leva gott. Men berättelsen om att gå sin egen väg är långt ifrån ny

Synden i Mölle

Mölle har aldrig varit särskilt bra på att hålla sig inom ramarna. Vid sekelskiftet 1900 började Mölle förvandlas från fiskeläge till en populär bad- och turistort. Människor reste hit för havet, Kullabergs dramatiska natur och det nya badlivet.

I Ransvik växte ett gemensamhetsbad fram där kvinnor och män badade tillsammans. Något som idag känns ganska oskyldigt var då tillräckligt uppseendeväckande för att ge Mölle ett rykte som en plats där gränserna tänjdes och normer bröts.

Fotografen Peter P. Lundh dokumenterade badlivet och hans bilder spreds som vykort. Mölle blev känt långt utanför Kullahalvön och lockade besökare från både Sverige och andra delar av Europa.

Men det var aldrig bara badet som lockade.

Det var havet. Kullaberg. Friheten. Människorna. Känslan av att komma bort från vardagen och göra saker på sitt eget sätt. Och kanske är det just den delen av historien vi gillar allra mest.

För idag finns det andra saker som håller oss inom ramarna. Var produktiv. Var lagom. Var duktig. Gör det du borde.

Vi säger:

Ta ett glas till. Sov lite längre. Ät efterrätten. Ta plats. Gör något oväntat. Gör absolut ingenting.

Precis som då handlar det egentligen inte om att vara syndig. Det handlar om att våga ge efter ibland.